På den tid som jag faktiskt har hållit på med hästar är en del av mig ingen kommer ta i från mig!

Det finns ingen som kan förstå hur mycket jag älskar det jag gör eller förstå allt jag gått igenom. Jag har ridit nu i 9år och jag känner massor med personer i min ålder som ridit längre än mig eller ridit mindre men ligger på höga nivåer i ridningen, det kan jag ibland känna mig att jag är sämre än alla andra men jag vet också att jag har inte det dem har på mer eller mindre sätt. Jag skulle med vilja vara den person som tävlar varje helg och kommer hem med vinster och placeringar varje gång och vist det får mig att känna som att jag är sämre bara för att jag inte gör det. Men när jag faktiskt började rida var jag ensam, ingen i min familj var hästintresserande dem "skrattade" år min när jag kom och sa att jag ville börja rida. Min mamma var jätteduktig som ändå följde med mig till ridskolan men hon stog i mitten av gången och var livrädd. Om en häst frustade flög hon i taket och jag som var liten kort och kunde inte mycket ville så gärna rida och bli duktig. Min första häst jag red på Rappestad ridskola var Dolly, en D-ponny som lunkade på i sin egna takt, hon var "seg" för alla små nådde inte ner med benen på henne utan man skänklade istället på sadeln. Jag red och red jag blev skötare på olika hästar, då fick man borsta dem när man ville och man hade förtur på dem när det var rykt-tävlingar osv. Jag tror att hade Dolly som min första sköttarhäst, jag nådde knappt upp till ryggen på henne men jag bytte sedan till en häst som hette Pampas, han var elak och bet folk och även sparkade , men jag såg nått i honom att under alla bråkigheter fanns en jättesnäll häst. Pampas var så fin, svart och hade en vit stjärna och vita strumpor som Black beauty. 

Sen blev äntligen min fina svarta ponny Putte ledig och jag blev skötare på honom. En svart/grå/vit shetlandponny som var rädd för massor och jag vet inte hur många gånger jag ramlade av honom för att han var rädd för ställen i ridhuset eller sin egna skugga mm. Men jag gav inte upp, jag var med på massor clearronder på honom jag hoppade 30cm och jag var helt tårögd för att han inte hade stannat och när jag gick upp ch började hoppa 40cm var stort, men 50cm hoppade vi nån enstaka gång för då började han stanna och jag hade ramlat av massor gånger så jag var ganska hopprädd och det har jag alltid varit. Sen tjatade jag massor hemma att jag ville bli fdervärd på Putte, och att vara fodervärd är att man får vara i stallet ca 4dagar i veckan och rida om ponnyn inte gått mer än 3 lektioner, gick den 2 fick man bara skritta och gick den 1 fick man rida lite mera. Men inte utan tillsyn av förälder eller vuxen, man hade även en box man mockade i 4g i veckan. Jag tjatade massor men fick svaret av att det var dyrt och att vi har inte tid till det och att mina föräldrar inte ville vara så mycket i stallet då det var mitt intresse inte deras. 

Julen 2007 fick jag en lapp i julklapp och på den stog det nått liknande detta. Nu är jag bara din och du är fodervärd på mig. Kankse inte så men nått liknande. Men poängen var att jag fick Putte i julklapp! Jag fick äntligen en foderhäst! Den julen red jag och jag var så lycklig jag trodde inte det var sant att jag hade honom, även att det inte var någon skillnad från förut jag gick på ridskola och putte var ju fortförade med på andra lektioner men att veta att han är "min" foderponny. Jag red på honom på lektionerna och hade honom på clearronder mm. När jag red ut på honom fick Pappa eller mamma lada honom i ett grimskaft för att han var så rädd och jag ramlade av när han vände håll eller han hoppade till av att han var rädd, men jag var så lyklig. Men sen så blev jag lite större och växte ur honom och han fick bli skogsmulle istället, jag hade inte honom så länge men jag hade ridit honom mycket myket innan jag blev fodervärd. Men jag fick en ny foder häst då och det var såklart Dolly! Jag har alltid älskat henne, jag blev inte ledsen när jag fick henne på lektionerna jag brydde mig inte om att hon kunde vara seg. Men henne hade jag i ca 2 år. Vi utvecklades massor tillsammans! Jag lärde mig att rida och att börja jobba dem i form osv. Jag hoppade clearronder på henne med, men Dolly var hopptädd och stannade massor och även henne ramlade jag av en del. Det var då min hopprädlsa började ta i lite mer. jag sträckte benet en gång och jag fick svårt att gå på ett tag, men jag hoppade upp igen på Dolly började med att kunna skritta för det var bara det jag kunde annars gjorde det ont. 

fortsättning! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad tiden går fort! Snart har jag haft Tjejan i 3 år. Mycket har vi hunnit med också tex. i sommras var vi nere hos Tobbe Larsson, vi har gått igenom operation, 2 olyckor men även så mycket glädje och skratt och minnen.   Sen så har ni så myc...

    ” Jag är med och tävlar om ett pannband på nellieberntsson.se”   Tänk er detta pannband på Tjejan! Det är ögongodis! Ett fint pannband + Tjejan = WoW!   Vill någon av er vara med så här är länken: http://nellieberntsson.s...

Länge sedan jag skrev och då skulle jag byta portal men jag tycker att bloggplatsen är bätte. Jag kanske ska skriva igen nu är det snart jullov. Jag kan börja skriva när jag har något att berätta eller att jag skriver när jag hinner och inte kansk...

Jag hade tänkt att komma igång med bloggningen igen och jag ska testa något nytt har jag tänkt. Så jag har faktiskt gjort en ny blogg under samma namn fast på en ny portal horseworld.se   Så jag kommer ha kvar denna men inte använda den utan d...

Ja jag och Tjejan finns fortfarande! Mycket som har hänt sen sist men det orkar jag inte skriva allt nu vid 23:50 en torsdags kväll. Kan iallafall säga att min häst va jätte fin i dag och synd att inte mamma var med och filma/fotade. Hon fick p...