här är dem sista bilderna:

Fina Tjejan!

Här är några till

Hej hej!

Som jag sa förut fotade mamma oss istället, vi hamnade på åkern och Tjejan var super idag! Hon gick inte hela tiden i rätt form men jag brydde mig inte.. Jag hade en toppenkänsla och det räcker. Mamma fotade som en galning så bilderna kommer... 

Tjejan var hur mjuk som helst och efter att ridit en stund på åkern avslutade vi med galoppträning i ridhuset, vi ska nu lägga tid på galoppen och mamma tvingade mig att lägga upp stigbyglarna så att jag inte kan gunga igång galoppen eller resa mig.. och det gjorde skillnad, men jobbigt för mig! Aja! 

Nu ska familjen iväg på mysig restaurang nånstans... 

Haha!

Det som fick mig till att skriva om mitt hästliv igår var när jag plockade ner alla rosetter ifrån min vägg.

Jag tror inte det är alla har några jag lagt undan men jag är stolt över varje! Alla har sin egna historia bakom!

Jag tog ner alla för att jag ville att Tjejans skulle få hänga där, det är våran tur nu.    Jag har i 2 st i stallet med i mitt skåp. Jag sparade Börkurs och Jonthes vid varsit kort! Alla mina hästar jag haft har gjort mig en förtjänst alla är olika och betyder olika men jag glömmer dem inte! 

Många fler kommer det bli! Jag kom på 4:e plats 2 gånger i ett hopp- KM i stallet på Simon och en gång på Putte! Det var så stort för mig... Nu när jag kollar på mig och Tjejan så har inte varje gång jag ridit varit förjäves. Den allra bästa rundan jag ridit hitills på tävling var i Åby, 90 klassen.. vi rev första hindret men resten av banan var perfekt och vädret var sämst men vi var bäst!

Hej hej!
Nu sitter jag i bilen påväg mot stallet! Det blev ändrade planer om dagen, istället för att hoppa ska mamma fota mig och Tjejan i snön, Mysigt ;) Min nya kamera är så underbar och jag är 100% nöjd med den!

Tjejan igår:

Hej hej! 

Inlägget om mitt liv med ridningen blev lite för långt... och jag skulle nu vilja skriva med mindre ord om vad jag tycker om mig själv i ridningen.. jag kommer inte skriva långt..

Jag ser mig inte som en proffs ryttare, jag har ingen höjdarsits i hoppningen, men den kommer. Dressyren tappar jag mitt tålamod i och det är så dumt av mig! Jag blir arg på Tjejan fastän det inte är hennes fel. Jag har aldrig kunnit vara nöjd över mig själv. Så självförtroendet på mig är lågt vilket leder till att jag inte alltid kan vara nöjd över en toppenlektion.. jag hittar felen och hackar upp mig där och det är så fel! Jag vill inte vara sån tråkmåns som aldrig blir nöjd.. men jag försöker jobba på det. Det som jag med stressar upp mig på är att många i min ålder tävlar och vinner och tävlar och blir placerade och det är inte bara i min ålder utan yngre som äldre. Jag är tävlar men får oturen på mig ibland.. Jag har inte varit på tävlingbanan länge... och min tid kommer men jag vill att jag ska vara stolt och höra mitt och Tjejans namn i högtalarna och att vi ligger placerad, vinna beöver jag inte, inte än men bli placerad, känna mig som en av dem ryttarna i Rappestad ridklubb som kan sin grej. Jag och Tjejan är inte dem smidigaste. Tjejan vill inget fe,l hon kan bara inte...och jag ska vara den som ska lära henne, men jag kan inte allt heller. Jag sa den att när jag köper häst vill inte jag ha en som kan allt och man bara styr och inget mer jag vill jobba för att vinna. Det gör jag och Tjejan varje dag! Jag har lärt mig att ta hand om en stressig situation när Tjejan stegrar eller inte vill, jag har jobbat med att kunna vinna över henne.. Jag rider inte bara Tjejan utan jag har lite hästar i stallet jag hjälper till med som ger mig lärdom som jag sedan vill dela med Tjejan. Jag ser ryttare som hoppar och jag blir så dum nog och jämför mig med dem.. och då hittar jag felen där.. varför gör inte jag som hon, varför kan inte jag det, och jag försämrar då min själv. Jag är med mer eller mindre ord feg! Jag vågar inte stå upp för den jag är! I stallet är jag denhär galna tjejan som älskar alla och allt. Jag är glad och uppmuntar alla varför kan inte jag ta med den härliga tjejen till mina hopplektioner på tisdagar eller på torsdagarna... jag ska inte jämföra mig med andra... för deras hästar är då inte lik Tjejan på något sätt. Jag har inte en häst som kan allt.. och man lär sig av, utan jag får lära mig tillsammans med Tjejan.. 

Jag är jag inte den personen därborta! 

Har ni något tips på hur jag får bort mitt tråkiga jag?

Kommentera eller mejla era frågor 

Lisette-97@hotmail.com

 Men vi åkte och kollade på den, Vi kom dit och hämtade in en gul fjordingskrsning ifrån hagen ett sto vid namn Tjejan. Hon var stollig i gången så att dem hämtade in en till häst som sällskap, Tjejan sparkade mot Mazta hette hon. Vi blev förvånade över hur hon betedde sig men hon var så vacker! Jag hoppade upp och skulle rida ner till ridhuset, Tjejan små stegrade hela vägen ner. Väl inne i ridhuset så försökte hon stegra hon gick inte på tygeln hon bockade i galoppen. Hon kunde inte fatta galopp utan rusade in i den, vi hoppade ett sockerbits hinder och hon bockade efteråt. Mazta fick följa med oss till ridhuset för Tjejan ville inte vara själv. Men vi trodde allt var för att det blåste och hon var vacker att titta på. Vi tog beslutet att vi skulle ta hem henne och Jonthe lämnades tillbaka för att bli skogsmulle. Den 5 Januari 2012 hämtade Tjejan och lämnade Jonthe. Vi fick inte tag på Tjejan i hagen son sprang i från oss hela tiden sen skulle vi lasta och det gick inte... hon kastade sig stegrade och var farlig! Vi fick tvinga in henne på ett hemskt sätt, hur skriver jag inte... Men hemskt.. väl inne så åkte vi och hon sparkade hela tiden så vid Ulrika ungefär stannade vi och öppnade luckan på transporten och då blev hon helt still resten av vägen hem... 

Väl hemma var hon farlig.. jag grät över att jag inte vågade leda henne.. hon bestämde över mig... Jag kunde inte hoppa upp på stallplanen för Tjejan stegrade hela tiden. Hon kastade sig och var farlig! Jag grät så himla mycket över att jag inte kunde rida henne.. vi tänkte lämna tillbaka henne. Folket i stallet tyckte vi var galna som tog hem Tjejan... 

Men jag fortsatte ändå rida Tjejan... Vi jobbade oss framåt! Det gick framåt och jag kämpade som en idiot.. jag transporttränade henne massor och tränade i ridningen som en galning... Hon fortsatte stegra och massor... Sen fick jag lite lite lite bättre kontroll över henne. Sen fick jag kontakt med Sandra. Hon red in Tjejan jag fick då reda på hennes bakrund och hur Tjejan hade haft det och jag blev så upprörd hur Tjejan kunnat haft ett sånt hemskt förflutna.. Det gav mig en ny uppfattning över hur jag ska göra och jag började om från 0 och började jobba på ett annat sätt och det gav resultat.. jag fick en snäll ponny. 9 April köpte vi loss Tjejan för min skull! All aldrig behöva lämna henne! För det jobb jag lagt ner!!

 Vi var med i div III i hoppning och dressyr. jag började tävla! Min dröm! Våran fösta tävling var i hoppning i Östra tollstad vi gick felfritt på clearronden och i laget kom vi på delad 4:e plats! Jag var så glad.. hon var fortförande bråkig men jag klarade av det.. vi åkte på mera tävlingar och mera framsteg kom.. hon började lyssna och lära sig saker.. Transportträningarna blev enklare då hon började gå in.. Och nu.... jag har Tjejan löst.. Hon lastas på bara några sekunder... inget bråk hon stegrar nästan aldrig.. jag kan rida ut själv och hon äger på allt vi tävlar.. har gått upp en klass vi tar inte allt placeringar men våran tid kommer!!! Jag vet det.. Tjejan är som en prinsessa nu.. Hon är så jävla underbar och att ingen kan förstå att jag har lagt ner mitt liv på tjejan.... Alla i stallet säger nu till mig att jag har varit så duktig med Tjejan och ingen trodde detta var möjligt med Tjejan! Det är så obeskrivligt så ni förstår inte! Mitt liv utan häst hade varit ett liv utan mening......

Under all denna tid har min mamma alltid funnits där för mig! från att varit så rädd för dem står hon i dag och brötar Tjejan när hon är lös hämtar in alla hästar ifrån hagen hon gör framsteg varje dag! Jag är så stolt över dig Mamma! Du är bäst! Älskar dig!! 

Detta är bara början på mitt häst liv! Tjejan kommer alltid stanna hos mig!

Bilder på alla ponnyer jag haft kommer... jag har inte nämnt Entré här han kommer jag skriva om sen!